Lay lady lay

I long to see you in the morninglight, I long to reach for you in the night.

För att vi gillar Bob Dylan.

För vi ska till Paris!

Ja, så är det. Vi ska leva loppan i Paris, jag och mina fina väninnor. Fyra brudar blir det i en lägenhet nära Canal Saint Martin. Jag kommer ju plugga, och kanske jobba lite samtidigt. Men framförallt ska jag njuta av allt som Paris har att erbjuda. Det ska bli underbart och jag kan inte vänta en dag till egentligen!

Åh, Paris - J'arrive!

Och förresten! Jag har köpt perfekta Paris-jackan, den är så fin så jag vet inte om jag ska gråta eller skratta. 

Obeslutsamhet och konsten att inte göra något.

Jag borde seriöst lära mig att tag i saker. Inte för att jag aldrig gör något, det är mer att jag skjuuuter och skjuuuuuter på i princip ALLT som innebär att jag måste ta ett stort, svårt beslut. Jag hatar att ta beslut, beslut av alla dess sorter; vilka skor jag ska ha, vilken tid jag ska åka med bussen, vem jag ska prioritera att träffa, om jag ska ringa det där telefonsamtalet eller ej, om jag ska ta en intensiv eller vanlig kurs i franska, om jag ska köpa en resväska eller inte, om jag ska träffa mamma eller pappa, om jag ska bo i 3e eller 10e, om jag ska...... Listan är lång. Jag har inte skrivit på länge, så jag använder detta som något slags substitut. 

Nu måste jag kanske sova, om jag ska orka upp till Lucia imorgon, eller orkar jag det? 

Je veux qu'il revienne

Coucou

AHHHHHHHH.

Jag har kommit på att jag träffat en av mina idoler, vi var på samma fest i Paris. Är inte det lite smått fantastiskt? :)

Bis!

(bilden har egenligen inget med idolen att göra, förutom att de båda kan associeras till Paaaaris)

La Sorbonne

Om lite mer än två månader börjar vi läsa på den här fina skolan i Paris. Det känns så nära, 

men ändå så avlägset. Igen, men denna gång på ett helt annat sätt.  Mon dieu. 

Nu är kursen bokad iaf. 13 veckor, 25 h/vecka intensiv franska. Kommer vi kunna prata flytande sen?

Pour se faire un blacor fallait se battre dans la rue

Så här såg jag ut igår. Man kan ju undra om temat var vamp à la leopardmönstrat 40-tal...

Kvällen var lyckad, sista biten då jag blev utslängd på grund av att "jag såg för förfriskad ut" och att jag sen grinade hela vägen hem och fylleringde fransmannen, kunde jag nog ha avvarat. Jag som skulle va avvaktande och stencool och låtsas som att jag inte bryr mig alls. Det gick inte, och jag skyller allt på vakten. Men resten  var fint.

Imorgon åker jag hem till Värmland.

Nu går jag till skolan... Skulle jag säga! Hah! MEN NEJ. Sista dagen på jobbet. Så här ser jag ut då. Dagens outfit: Jacka från en tantbutik på Folkungagatan, hår, tre dagar, uppsyn: förundrad. 

Ciao!

Un an est passé

Il y a un an maintenant.

Ett år sedan Paris. Du gav mig så mycket.

And I'll dance with you in Vienna

Bon soir. 

Nu är lördagen snart slut, för mig har den bara börjat. Jag har hunnit göra en massa och ska hinna göra mer innan det blir morgon igen. Jag gick omkring på Söder idag, Skånegatan upp, Folkkungagatan ner, jag tog Bondegatan och gick slutligen hemåt och uppåt på Götgatan. Det var fint. Jag sprang in i många affärer som jag inte varit inne i förr. Second-hand och Tjallamalla bl.a. 

Jag köpte världens finaste klänning med världens finaste väska. Som jag tänkte skulle passa fint i Paris så att säga.

Och jag är så glad över detta. 

Min plånbok mår lite sämre. 

Men det tänker vi inte på nu. 

Vi kommer ju passa jättebra tillsammans, vi tre. 

Lördag.

God morgon. 

Nu är det helg igen. Jag har precis ätit lyxfrukost på fyra ben och fått i mig både mejerier, fullkorn, c-vitamin, protein och kolhydrater och kaffe! Lovely. Frukostar är till för att avnjutas.

Ser på nyhtsmorgon och precis i detta nu så börjarj Anna Ternheim att spela. Det har skrivits så mycket om henne i princip överallt den senaste veckan att jag börjar tro att jag gått miste om något. 

Återstår att se. Nu ska jag och min skrivkramp återgå till frukosten och Anna. 

God bless you.

Question

Fransman - " Tu habites Stockholm, toi?"

Jag - "Oui, j'habite Stockholm. Pour le moment en tout cas."

Birthday

Här är ett kort på Anna och mig på vårt födelsedagsfirande. Vi var lagom salongiga som ni kanske ser och skulle in på Marie Laveau. Vi lyckades tappa bort varandra cirka hundraelva gånger den kvällen innan vi beslutade oss för att åka hem. Lyckad kväll!

Take this waltz

J'ai trouvé le boulot au metro parisien. 

Moi je meurs d'amour pour elle

Ja, Julien Clerc har stulit även mitt hjärta med sin vackra stämma och förförande texter. Är det så här man vill att kärleken ska se ut, som i hans texter? De är ju för vackra ändå.

http://www.youtube.com/watch?v=9DB97l_V96U

Une odeur de rhum qui colle à la peau comme un homme

Samma gråa och trista morgon sitter jag i ett kök i en söderförort till Stockholm. Söder om söder brukar jag säga att jag bor. Det låter fint.

Nu har det snar gått tre veckor på mitt nya fina jobb i Stockholm, det betyder också att halva tiden snart har gått, men bara snart. Först ska jag turnéleda ett gäng belgare och fransoser ute i Sverige. Det ska bli superdupersvinkul!


Jag övar mina franska skills på nätet genom att lyssna på F. Hardy och hennes vackra låt "Fais moi une Place", samma låt har även sjungits av en mycket vacker man vid namn Julien Clerc. Så mycket vackert det finns i Frankrike alltså.


Oj detta blev en aning hoppigt.


Nu ska jag ill jobbet på Söder, ja ni hörde rätt- idag har jag mitt kontor på Södra Teatern! Yey va Riks är bra alltså :)


Ciao amici!

Home sweet Sweden

Det här är förresten vad man kan mötas av när man kommer hem till mamma: en liten Hulk till lillebror. 

Hej!!

Landade precis, för två timamr sedan i Stockholm efter en lång bussresa som förlängdes med ytterligare en halvtimma p.g.a. en vägolycka. Alltid tråkigt när sånt händer. Men, jag har iallafall kommit till lägenheten där jag är inneboende hos en kvinna i Aspudden. Rummet mitt är ljust och vitt, med en stor säng och stort fönster! Jag trivs än så länge jättebra! Kvinnan jag bor hos verkar också vara trevlig:) 

Jag kom hem från Norge i fredags och på en helg har jag hunnit detta: åka och hälsa på min far, packat om mina väskor tv ågånger, en gång med saker som var hos pappa, och en gång med saker som var hos mamma. Jag har även hunnit träffa Jonas, glömma bort hans födelsedag, hoppat hinderbana med min lillebror, varit ute "på vägen i sammanlagt kanske 10 timmar OCH slarvat bort min plånbok för att ett halvt dygn senare hitta den! Omg, hectic weekend I must say!!

På tisdag börjar jag mitt nya jobb som Turnéledare på Riskteatern och Lars Noréns historia "A la mémoire d'Anna Politksovskaïa". 

Imorgon är min första dag i Stockholm och jag måste fixa en massa för på fredag så drar vi till Paris med jobbet! YES- ni hörde inte fel mina vänner, Isabel drar till Paris än en gång! 

Nu ska jag sova, för imorgon är det många saker som står på schemat! 

Ciao och godnatt!

Fait pas la tête, Elisabet.

Sitter och lyssnar på underbara Thomas Fersen och oroar mig inför imorgon. Fast jag vet att jag inte borde, men jag kan liksom inte låta bli. Det msåte bli bra det här och gå vägen. Jag tror på det innerst inne, men jag antar att det sitte rkvar att jag ska oroa mig för allting! 

Well well. 

Vi ses i Norge, nu bär det av!!

Ciao Margherita!

Tout va bièn, si bièn.

Ligger i min säng som jag inte har legat i på år och dar', känns det som iallafall. Idag var sista dagen på mitt jobb som jag haft det senaste halvåret. Det har varit ett fint halvår på många sätt, ganska segt ibland dock. Men nu är det över och nya äventyr väntas att upplevas och ny vägar ska väljas! Först har jag iallafall bestämt mig för att åka till Oslo och jobba. Sedan blir det Riksteatern och Stockholm i höst och sen voyons voir.

Jag är också ganska så nyss hemkommen från två underbara veckor i Frankrike. Normandie, Paris och ett par dagar i heta södra France hanns med och jag känner mig mer utvilad och klar i huvudet än vad jag gjort på länge. Semester är till för att utnyttjas sa någon någon gång. Sagt och gjort.

Bon nuit mes amis, 

N'ayez pas peur du bonheur, il n'existe pas

N'ayez pas peur du bonheur, il n'existe pas

Ni ici, ni ailleurs.

Berry är verkligen något av det vackraste jag sett och hört på länge. 

Ni måste youtubea henne och lyssna ni med. Det är underbart.

Fan.

Je n'aime que toi.

Nytt hår, nytt jobb, nytt liv och semester.

Oaah.
Jag har en Frankrike-resa som stundar, nytt jobb och boende i Norge, nytt spännande jobb i Stockholm om ett par månader och nya planer att smida. Kan det blir bättre? Non, j'y crois pas.
Nu ska jag bara plocka undan här hemma och sen ska jag packa, sne så är jag redo för mitt nya liv! Lovely.

Memories of you

Nu har jag gjort massa pappersarbete så nu är jag värd en stor latte och en fin lunch. Tycker ni inte?

Ikväll blir det tydligen sushi.
Spännande.

Rêves.

De senaste dagarna har varit som en känslomässig bergochdalbana för mig. Jag har funnit mig själv försöka hitta rätt beslut, vägt för och emot, försökt tänka ut alla möjliga utgångar och lösningar i förväg. Tillslut så beslöt jag mig ändå för att gå vidare och ta steget. Följa mitt hjärta tror jag det kallas. Ett och ett halv dygn senare låg jag i min säng och kände ångest, nästan grät, inför det val jag gjort. För att nästa dag då jag fått svaret jag hade hoppats på bli glad som ett barn på sin födelsedag. PMS tror jag det kallas.
Mitt liv är en bergochdalbana.
Men nu är det gjort iallafall. Valet är gjort, och det kommer med allra största sannolikhet påverka min framtid.

Pjuuh.

Je t'aime...Moi non plus.

Je vais et je viens entre tes reins
Et je me retiens


Serge Gainsbourg och Jane Birkin i Je t'aime...Moi non plus.
Snusk. Eller ja. - Egentligen är det helt oemotståndligt och poetiskt vackert.
Så fruktansvärt, magontskrikande, romantiskt vackert.

JAAAA!!!!

YES!!! Nu har jag haft hela TVÅ besökare på sidan idag! Det är ju strålande!! Mitt PR-trick på facebook måste ha funkat! Den här bloggen har ju varit ganska anonym innan och kanske mest ett forum för inbördes beundran (förströelse?!), från mig då...

Nu är den här dagen snart slut och det tackar jag gudarna för och hoppas på att vi får en ännu bättre och mer vänlig dag imorgon.

Puss

Hemma.

Pjuuuuh. SÅ var man hemma efter ett och ett halvt dygn i -vad-den-lilla-staden-nu-hette´, Göta Kanal och bröllopet.
Vigseln var väldigt fin och jag började gråta när jag stod där som vittne och tänkte på vad 'äktenskap' egentligen innebär. Livslång, fulländad kärlek, total hängivenhet och att alltid dela sitt liv med en annan människa. Otroligt vackert, men också, lite skrämmande.

Jaja.

Turen på kanalen flöt på, riktigt sakta. jag brände återigen upp min vänstra axel och min arm på samma sida. Vi åt mat, efterrätt, solade oss på däck, drack champagne och åt jordgubbar och gick i land i samma stad som vi ävernattat i. Sen åkte vi tillbaka, åt glass, vissa sov (!?), andra trollade, andra fick titta på när kaptenen styrde båten, och andra satt och trånade efter en mycket fin och solbrun slussvaktare. Jahapp. Så var denna helg till ända och det man minns är ju förstås bröllopet, brännan, "Kom alla mina kycklingar" med William och resten av la famille igår på campingen, men även den lååånga och vackra turen med utsikt över Östergötlands län. Jag fick också se slottet som Von Fersen den äldre lät bygga och som Fersen den yngre fick ta över, och fick då en flashback till Versailles och Paris (alltså: Von Fersen var den svensk som förförde marie Antoinette i filmen med samma namn) . Paris tycks förförlja mig - Pour-quoi?

mhm.
Nu ska jag vänta på att min granne kommer över med CD-spelaren som vi ska ha imorgon, tänkte kanske äta lite melon. Och SEN blir det sova av. Jippie.

ciao då amigos!

Bröllop

Japp!
Då är jag iväg på bröllop snart! Min mamma och hennes fästman, a.k.a. Williams pappa Thomas ska gifta sig imorgon på Göta Kanal! Idag ska vi åka bil till ett sätlle för att övernatta där, kommer inte ihåg vad stället heter, och imorgon ska vi ut på kanalen! Spännande!!!

Nu är det frukost,
tjipp och hej!

Moi - fotbollsturnering?

Ja det kan man ju fråga sig varför det blev jag i hela världen som fick i uppgift (kände mig tvungen att göra det) att samordna en fotbollsturnering. Hmm. Ja, den frågan kan vi få svar på på måndag kanske.
Håll tummarna nu hörrni.
For me? -och inte för fotbollen, men snälla pour moi?

Iiiihhhh.

Nationaldagen

För ett par minuter sen så slängdes jag tillbaka ett år i tiden, det var den 6e juni, jag var i Mariebergsskogen, avnjöt kycklingsallad på en filt i parken tillsammans med min familj, lyssnade på fin jazz och sen. Sen så kom jag till karusellerna. Dessa karuseller var det värsta jag varit med om i hela mitt liv ( näst efter Roksilde med en bitterljuv eftersmak), jag trodde aldrig turen skulle ta slut och jag hade alrig mått värre och varit så nära att spy på andra grunder än sjukdom än just då. Jag satte mig i karusellen för mina kära syskons skull, (vad gör man inte för dem och för att mamma och pappa ska slippa?!), anade inte alls vad som komma skulle och visste inte att jag gett mig in på helt andra saker än den vanliga "virvelvinden". Men tji fick jag för att jag dena nationaldag hade varit snäll och offrat mig.
Man borde förbjuda karuseller, varför vill människor utsätta sig för sånt? Jag menar, varför?? Jag förstår inte. Och jag kan fortfarande känna känslan av att vilja vomera när jag tänker tillbaka på den dagen.

Åhh jag är så glad! Om cirka fyra veckor åker jag till Frankrike! Jag kommer vara där i drygt tre veckor, de första fyra-fem dagrana förhoppningsvis i Normandie hos min gamla och urgulliga värdfamilj, och sen cirka tio dagar i PARIS!!! Kan ni tänka er?! Paris liksom, staden som tog en bit av mitt hjärta, staden för vilken mitt hjärta bultar och jaa, ett av mina största intressen! Jag får vara där i tio dagar. Under de tio dagarna ska jag: åka till Versailles och dricka champagne i en av båtarna (inte själv), äta brunch på Rue de Rivoli, middag i Montmartre, pick-nicka nedanför Sacré-Coeur, vintage.shoppa i Marais, åka upp i Eifel tornet, jag har inte gjort det än ( jag vet det är ytterst genant, men jag väntade ju hela tiden på någon som ville följa med mig), gå på Carnavalet muséet, sitta och dricka vin i Jardin de Luxembourg, gå förbi mitt gamla krypin, åka till marknaden i Porte de Clignancourt, marknad i Montreuil som jag nyss fick nys om, självklart så MÅSTE jag och Alice gå till La Perle, som under många fredgar och lördagar var mitt andra hem. Vad mer? Hmm, jag vet inte riktigt, jag ska bara njuta av alla de saker jag älskar mest i Paris. Jag har ju glömt förtäringen gott folk! Jag ska köpa på mig så många riktigta Camemberts som jag orkar, dricka vitt bubblande vin, köpa goda macarons, bakelser, pain au chocolat, torsade au chocolat m.m.... Bara insupa den vackra franska kulturen och få känna lite att jag lever. Jag längtar.

Men inte nog därm glömde ju nästan bort att jag ska till södra France också "ze zout ov France", till Beziers närmare bestämt! Dit ska jag med Alice och bo hennes familjs hus några dagar! underbart. Jag älskar det.

Jag ville skriva något fint...

Men inser bara hur blankt allt är just nu.
Jag måste ta en paus. En till.

Je reviens.

London

ja jag sitter med lunchen vid datorn, det händer rätt så ofta på mitt ensamma kontor.
Men men, tänkte visa ett kort från London, jag var ju där en vecka i april. Det var en helt underbar vecka som jag tillbringade med kära vänner så som Alice, Jonas och
Sylvie. Vi åt lunch ute, drack vin, gick i parker, gick på stan, besökte marknader, åkte ut på landet, såg på brittisk fil à la Hugh Grant, åt sushi, dansade, åkte buss, åkte tåg och "starbuckade" hela dagarna. J'aime Starbucks.

En plus!

Och förresten! Jag har ju ändrat lite på min blogg så nu är jag jättenöjd och trivs väldigt bra med layouten! Finemang!

Jobb och lunch

Nu tar jag lunch., det ska bli fint. Jag har fryst lköttfärs och gnochi med brödet som jag bakade höromdagen! Åh har jag berättat att jag börjat bli riktigt hushållig, jag har gjort min egen youghurt (!?), min egen morotssoppa och nu sist så bakade jag italienst lantbröd med fetaost och soltorkade tomater osm fyllning. Det var fantakstiskt gott! Och så är det ju så roligt att göra maten helt själv, man vet precis vad som är i, man kan använda färska varor och icke besprutade sådana och så blir man ju väldigt stolt när man sett sitt fina verk.

Jahapp! Lunch då!

Au revoir!

Gainsbourg et Birkin

- Regardez ca!
Si beaux ensemble.

Toxicate me now - I think I'm ready now

Så sjunger både Britney Spears och nu senast Yaël Naim på skiraste, hjärtskärande röst.
Även om lyriken kommer från en sedan gammalt älskad idol så lyckas ändå covern som framförs av ingen mindre än den vackra franska/israeliska sångerskan Yaël Naim, få mig att stanna upp. Den biter liksom tag i mig, lyfter upp mig och blåser bort mig. Hennes skira, beslöjande röst är just; beslöjande...
Kolla in det här...:
http://www.youtube.com/watch?v=j5pP55u9s10&feature=related

Fint

För tillfället sitter jag på tåget till Stockholm. Jag såg några franska små damer förut när jag var på väg till caféet, dom hade alla hade köpt in kycklingsallad med potatis och satt och pratade om det ena och det andra pådet vackra språket. Det stod en mycket näpen dam framför mig i kön till caféet och jag förstod att hon var fransyska först när hon sa "euros" på ett sätt som bara franskar kan: "Do you take "öroo"? -"Jess ve doo, but just cojns", sa den svenska expediten. Underbart tänkte jag.

Just då kom jag också på att vad jag egentligen vill ha.

All the flowers that you planted mother, in the backyard.

SINÉAD O'CONNOR

-Nothing compares to you-

It's been seven hours and fifteen days 

Since you took your love away 

I go out every night and sleep all day 

Since you took your love away 

Since you been gone I can do whatever I want 

I can see whomever I choose 

I can eat my dinner in a fancy restaurant 

But nothing ... 

I said nothing can take away these blues, 

'Cause nothing compares ... 

Nothing compares to you 

It's been so lonely without you here 

Like a bird without a song 

Nothing can stop these lonely tears from falling 

Tell me baby where did I go wrong? 

I could put my arms around every boy I see 

But they'd only remind me of you 

went to the doctor guess what he told me 

Guess what he told me? 

He said, girl, you better have fun 

No matter what you do 

But he's a fool ... 

'Cause nothing compares ... 

Nothing compares to you ... 

All the flowers that you planted, mama

In the back yard 

All died when you went away 

I know that living with you baby was sometimes hard 

But I'm willing to give it another try 

'Cause nothing compares ... 

Nothing compares to you 

Så hittar man än en gång en låt som man inte kan låta bli att älska varje gång man hör den, för den ger mig sådana vackra bilder. Och nästa gång jag blir kär så vill jag att min kärlek ska te sig som i den här låten, för den är nog en av de finaste jag hört. 

Paris je t'aime

Oh Paris, denna vackra stad som stal en bit av mitt hjärta. Vad gör du nu? Jag hörde att det var riktigt fint väder där nere nu, varmt och alla var glada. Ungefär som här. Men ack, vad ska jag göra? Paris måste få vara en del av mitt liv i framtiden annars vet jag inte vad jag gör. Det låter kanske lite töntigt som om jag inte var nöjd här, men det är jag och jag måste få längta till något som är så vackert. Och en stad där jag har underbara minnen ifrån glömmer jag inte så lätt! Önskar att jag hade något kort att bjuda på nu, men jag sitter tydligen med fel dator.

Fan

Hade planerat hela min kväll, jobba, handla, äta, power-walk, bad, läsa och till sist sova vid 22. Men vad händer?! Jo, jag dricker en god kopp té, och kan därefter inte sova. Hur tråkigt är inte det? Och nu så stampar grannen ovanför mig hur mycket som helst. Vad ska man göra? Är det så här det är att bo i lägenhet? Och varför skulle jag dricka det där satans téet för?

Aahg.

Well.
Ska testa igen. Men vad gör jag åt grannen som verkar montera ner hela rummet där uppe?

En dag på jobbet

Hade en fin idé om att man kunde kanske ta med sig datorn ut och jobba nu när jag har trådlöst och allt. Kanske köpa en glass, sätta mig vid Pårmen och bara njuta av solen medan jag jobbar och samtidigt inhämta inspiration från all den strålning vår vackra sol ger... Men så fick jag höra från min kära kollega Lena igår att detta inte var möjligt eftersom man ute i det starka ljuset inte kan se skärmen särskilt bra. Bingo!!
Uteservering under parasoll kanske funkar istället?
Är man mobil så är man, kanske ska testa det efter nästa möte? :D
Glasskålen där uppe ser väl inte så dum ut?
Ciao!

2a hand

Så har jag då flyttat, till en stor rymig fyra i andra hand, närmare min pappas. Han bor ju inte här för tillfället så då passar jag på att utnyttja läget och bo stort och billigt 20 minuters promeand från mitt jobb. Det är faktiskt ganska fint.

Igår hade Linn, Josefin, Anna och jag Valborgs-middag här, de hade fixat lax, potatis och göttig röra till varmrätt och jag kladdkaka och glass till dessert. Det var läckert det och den fina middagen påminde mig om hur värt det är med en riktig god middag i goda vänners sällskap. Vidare bar det av till Glada Ankan, som sig bör när man är 19 i Karlstad, vill inte bli nekad/nobbad på K, och försöker dissa Arena så gott som det går. Då passar Ankan fint. Vanligtvis så brukar man alltid springa på x antal kändisar på Ankan, igår så dök Emma, Maia, Jana, Therese, upp med respektive och vänner. Det var skojsiggt, för det mesta är det bra folk på ankan, men igår hade det tyvärr hänt någonting och ett och annat rötägg kunde skymtas, men men, man kan ju inte få allt?

Idag har jag flyttat det sista från min mammas hus och nu ska jag fortsätta med mitt uppackande...

ciao

Fel.

Ibland så känns det som att allt bara går fel, och man kan ha så fruktansvärt dåliga dagar att man bara vill släppa kontrollen, lämna allt vind för våg och flyga bort. Någonstans långt bort dit inte problemen når en. För vissa dagar så kommer man jättebra överens med folk, jobbet går bra, man gör fina saker som att åka iväg till Gbg, England, landet eller någon annan stans - det flyter på hemma med familj och man känner hur man verkligen uppskattar och älskar sina vänner. Vid sådana tillfällen så kan jag känna att livet jag lever sannerligen är lite som "la dolce vita" och man guppar på små rosa moln och bara går omkring och ler. Men så förändras det för att sedan gå över till hopplöshet, tomhet, och tristess. Varför denna balansgång? Varför inte bara ta motgångarna med en klackspark, vända blicken och fortsätta framåt? Man gräver istället ner sig i sin hopplösa situation och ältar allt, om och om, och om igen... 

Jag fattar inte. 

"Sluta upp med det genast!" hade nog allas vår Pippi sagt.

Att flytta eller inte flytta?!

Ja, så har man kommit till den stunden i sitt liv då det är dags att bryta sig loss från mammas trygga famn, sitt barndomshem (nästan), samhället(att kalla Forshaga stad vore en överdrift) man vuxit upp i och splittras med sin familj. Ujujuj. Den här dagen. Denna dagen. 

Så då kommer man till frågan - vart ska jag flytta?! Till pappas stora, tomma, och smått ekande lägenhet, eller ska jag skaffa mig ett eget lite skyffe någonstans på Herrhagen? Ja, det är frågan. Och ska jag bo själv, vem kommer finnas där när jag kommer hem och behöver stöd och någon att prata med? Är det så här det ska va, att flytta hemifrån på riktigt ( ja, för jag flyttade ju hemifrån en gång tidigare till Paris men kom ju tillbaka sen)... Vad jag än väljer kommer det nog bli bra, men jag är faktiskt lite smått orolig över detta. Just nu iallafall. 

....

Planer

Alltså jag har tänkt på det här med planer. Hur gör man för att få ihop enbra plan ett halvår i förväg? Jag som knappt kan planera för min egen del (fritid) mer änen vecka i förväg. Hur gör ni? Kan ni inte berätta för mig. Jag vill veta. 

I would do it

You know baby I love you love you a little bit. 

Haha. 

Så har jag varit på UKD för tredje gången. Ojojoj, känner verkligen hur fort tiden har gått och hur jag börjar bli gammal när jag inte hänger kvar och chillar med de andra och istället GÅR OCH LÄGGER mig halv tolv, medan de andra (de yngre) är uppe till halv sex på morgonen.. Min tid som dygnande och runtspringande tonåring är över?! Jag vet inte jag. Det kändes iallafall. Sen har jag inte bestämt mig om det är bra eller inte. 

Godingar till kompisar har jag iaf, som länkar mig och skickar uppmuntrande sms, säger uppuntrande saker och är allmänt söta bara. Hela jag fylls av kärlek när jag tänker på hur fina de kan va. 

Nu ska jag se på cold facts och äta müseli! 

Puss!

Le bureau

This is me when thinking really hard about what to do.. Lovely. The third pic is my view, sometimes it relly feels like being trapped inside an aquarium. But its nice thought, people knocking on my window wanting to come in and say hello. I love my job. (It's not as dark as it looks, and its a wall outside the other window, for art).

Anyone

Sådärja.Nu var fredagskvällen fulländad med två glas rödvin, ost och fransk film dans mon lit. Imorgon blir det förhoppningsvis lite mer röj (värmländska för typ RAJ-RAJ). Är det förresten någon som har någon bra film att rekommendera!? Gärna något kärleks-dravel eller liknande- jag är icke svag för svagheter. Skämt. 

Haha, ibland blir jag så glad över mitt jobb. När jag springer på någon elev på stan eller ser någon på bussen eller ute i cafeterian som börjar prata hej-vilt så fort de får syn på en om ditten och datten, om något de åstadkommit eller något de vill anförtro mig med, ja då gillar jag verkligen mitt jobb. Och tänk, så många underbara, fantastiska och helt makalösa människor det finns där ute som jag gått miste om bara för att jag inte "orkat" lära känna fler personer än de man redan har i sin umgängeskrets . Det är inte klokt. Skärpning, ögonaböj!

Vad vill du? Men kom då. Jag är ju här och väntar på dig.

Markus Krunegård - vilken stjärna. Ända sedan jag träffade honom på partybackstage och Riksteatern huset i somras ahar jag tänkt att ja" den där Markus och det där bandet Laakso, de är ju rätt grymma alltså". Haha. Han var väldigt charmig.

Nu har jag ätit frukost, ska snart åka till jobbet. Imorgon blir det Hovfjället och så ska jag träffa underbaraste Ingrid!
Shit. Sen borde jag städa mitt rum. Men det glömmer vi tills imorgon eftermiddag när jag är trött och lsiten efter en dag i backen ok?

Tous les garcons et les filles

Hellu - det har jag märkt att många här på UNO - UNOrävar - säger.

Well. Idag är det onsdag och jag ska hämta min lille krabat till lillebror på dagis. Sist jag var där var när jag precis kommit hem från France och skulle se på barnens Lucia tåg. Och vilka pärlor de var. Någon började gråta efter mamma. Någon vinkade och sa "Hej pappa", någon hängde inte med i texten på "Natten går tunga fjät" (okej, det va rinte många som hängde med) och någon sjöng för full hals.Barn är väl för underbara?

Nu - Back to work!

Tu es le tortuer et moi la sieste

Hallå!

På allmän begäran så kommer här ett inlägg.

Jag har magsjuk. Eller åtminstone så tror jag det. Magen bullrar och har sig och jag fick as -ont idag när jag var på väg till Studiefrämjandet.

Åh ja, jag var på Studiefrämjandet idag. Hade bestämt lunch med Kristina men bestämde mig för att bespara henne åsynen av min pinsamt torftiga matlåda och åt upp den ensam på mitt kontor innan. Jag köpte istället ett par wienerbröd och tog med mig. När jag kom dit så kom jag ihåg hur trevligt det var att jobba där, hur mysiga lokaler och trevligt folk som jobbade där! åh jag saknar det! Vi pratade bl.a. sommarjobb och lite annat och det var ju en held del saker osm lät intressanta må jg säga! Men tills dess att allt blir klart så - My lips are seled(eller hur det nu stavas)

Nu ska jag krypa ner i min underbara säng och sova lite medan jag drömmer om framtiden, ljuva Paris - minnen och vackra pojkar. Godnatt.

(och en extra hälsning till dig Maria;)

Fredag är bäst

Fredagar är bäst- ingen protest!

Igår pratade jag med den intelligenta och mycket trevliga mannen Anders igår och han berättade att han skrivit ett inlägg som handlade om just dessa media-bröder, och strax efter därefter så hade han fått cirka 500 extra besökare och en massa kommentarer. Googlar verkligen så många på dom under en dag?!

Spännande.

"Hej yxskaft" - vem är du egentligen?

Först och främst- tillkännage dig yxskaft, jag vet att du finns där ute!!

Sen så hittade jag nyss när jag googlade på mitt namn (ja, jag googlade på mig själv) en bild på en orkan vid namn "Hurricane Isabel". Hurricane Isabel. Intressant tyckte jag. Undra om man kan associera Hurricane Isabel till mitt temperament? Troligen inte. Men intressant namnval.

Isabel the Hurricane. Haha.

Well, nu ska jag snart boka resa till Londres!! Wiiie. Jag är lycklig jag som får åka och hälsa på min kära vän i England.

Born to run

Tramps like us, baby we were born to run

Oh dagen idag har varit bra, trots allt. Trots att jag tycker det är lite läskigt att prata inför folk fortfarande, fast det blir ju bara bättre och bättre. Eller ja, jag blir bättre. I helgen var jag på kalas. Anna och hennes mamma hade bakt och lagat helt underbara tapas och efterrätten var fabulös. Gudomligt gott och jag ska lugnt börja med mer medelhavsmat - när jag flyttar hemifrån dvs. Nu går det knappt att röra köket. Kvällen fortsatte med en sväng till en kompis studentkorridor på V:a Torggatan. Sen bar det av mot Arena och ljuvliga toner skapade av Lykke Li. Jag sa ju det; hon var gryyyymmast! Och snyggast på hela Arena. Lätt. Vi drog på efterfest och somnade allihop någon gång vid 06 tror jag, hård kväll. haha, men det var kul, för en gångs skull.
Nu ska jag se Anna Pihl.

Hasta la vista!

Ursprung

Mitt ursprung har många förundrats över i tid och otid. Men nu kommer den glada sanningen, så vet ni det. Först och främst: Kommer ni ihåg korsningschemanen från högstadiet och NO-lektionerna?! Bra! Min pappa är från Argentina, han har bruna ögon och näst intill svart hår. Min mamma är helsvensk (med valloner i släkten) har blåa ögon och brunt hår (svenskt brunt). Min farmor är från Sicilien, hon hade också bruna ögon och mörkt hår. Min farfar i sin tur hade mörkt hår och BLÅA ögon. Det innebär enligt korsningschemat att min pappa med sina mörka anlag frå ett stort B, men sen har han också fått anlag för ljusare drag, dvs ett litet b, det bildar Bb. Stor B och litet b. Min mamma har två små b:n eftersom varken hennes mamma eller pappa har mörka ägon (blåa). Det bildar bb. Så om man nu korsar dessa så brukar de stora B:n övervinna de små, eftersom de är dominanta, i 75% av fallen, men det finns fortfarande en chans på 25 % att avkomman kan få blåa ögon i en sån här kombination. Och lyckligtvis (?!) så fick jag de där 25% procenten. Mina syskon fick alla brunt hår och alla förutom Marcel fick bruna ögon (han fick gröna). Så där har ni förklaringen.

Och anledningen till att min farfar hade blåa ögon kan sägas var att han hade en mamma från Frankrike och en pappa från England, Så om man ska ra detta ytterligare ett steg längre så innebär det att jag är väldigt internationell och lite fransk av mig, vilket jag ofta brukar nämna när jag berättar det här för folk.

Så så är det. Frågor?

Så det kan gå...

Sitter i mitt rum och nördar mig med Photobooth!
Åh, jag har precis lärt mig Indesign! Så jag ska försöka skaffa det, och då kan ju inte Ohotoshop vara så mycket svårare, eller?

Jepp jepp, nu ska jag skriva min arbetsrapport. Den har inte blivit gjord än. Eller ja fredagens rapport är inte gjord än.
Håll peppen mina kära vänner och tryck till en kommentar (hej käck-liten-dagisfröken)!

Hähä.

Puss!

Lördag

Hej!

Nu är det lördag och jag ska minsann på Lykke Li ikväll. Det blir typ första gången jag går ut sen Paris. Nu har jag i princip bara jobbat den senaste tiden, men nu ska det bli bättring!
Isabel goes partyräv.
Först blir det födelsedagsfriande och tapas hemma hos Anna.

Inte alls lika insporerande och adrenalin-kickande idag ju...What to do?

P.s.Hon är så grymt snygg på den bilden! Lyckost! Ska man försöka copy cata?! D.s

Vatten under broarna

Så jag kunde inte hålla tassarna borta! Jag fick en sådan adrenalin-kick av att blogga så det dröjde inte mer än cirka två minuter till jag var här igen. Och alla som känner mig vet ju att jag gillar upprepning av bra saker ganska mycket. Och det ganska så mycket i en repeat version. Det vill säga att jag gärna spelade Lars Winnerbäcks låt Om du lämnar mig nu 20 gånger på raken när jag hade det tråkigt och miserabelt i Paris (ytterst sällan).

Så nu kommer min bror snart för att skåda mitt vackra kontor, så håll till godo yxskaft och alla ni andra (..., Isabel måste städa.

Glömde!

Haha, varje gång jag ska skicka min arbetsrapport till min chef så glömmer jag alltid att bifoga den cirka två sidor långa arbetsrapporten. Så det slutar med att jag alltid skickar ett extra mail till henne där det står i ämnet "Glömde" och typ "ja, bifoga är ju ingen dum idé alltså". Så tänker jag, att nej, det är ju verkligen ingen dum idé.

Och förresten. Jag borde lägga upp ett kort på mitt kontor. För jag har ett nu. Det är rött med ett stort skrivbord, skön stol och en gäst-fåtölj (!?). jag brukar lägga mig på golvet när jag får idétorka och sprattla med både händer och fötter (you wish).

Nejdå, skämt å sido, jag gillar mitt kontor. Fast, vi har haft en vattenläcka här i byggnaden för de håller på och bygger om på övervåningne och "råkar" såga lite fel rätt i vattenledningarna. Så nu måste jag ha en väsande lufttorkare som låter som ett helt jordskalv inne på mitt rum.

Kul.

(och nu står det en kille utanför mitt rumsfönster och ser inte att jag sitter här, så han bara hänger på hyllan som står placerad precis framför.) Ibland känner jag mig som en gudlfisk i en skål med vatten.

Wops

Herregud va "hej-jag-vill-få-ett-sundare-liv" inspirerat mitt sista inlägg blev. vanligtvis är jag inte så¨strukturerad. Men det var ju ett gott försök som jag jobbar på. Vem kallar mig för Eva Röse btw?! Jagblir förskrckt och tänker först att det är Emelie som en gång i tiden (huu va längesen) sa att jag liknade henne. Men tillkännage dig yxskaft(den kallade sig så-läs själva i mitt senaste kommentarsfält).

Att göra listor

Hej på er!

Imorgon ska jag se till att få fler saker gjorda än jag fick idag. Jag ska:
[ ] Jobba
[ ]Gå till SATS och skriva in mig
[ ]Skriva upp mina drömmar i mitt block, drömmar är viktigt! Definiera dem och skriv ner dem så fort du får en ny!
[ ]Köpa present till min lillebror som fyller 4 år!
[ ]Gå till banken
[ ]Titta på skor
[ ]Titta på kläder
[ ]Städa lite i mitt rum

Så det är det jag ska göra, fint va?!

Empati

Ibland förundras jag över människors förmåga (eller oförmåga) att känna empati till medmänniskor hur snabbt allt kan vända, hur något kan gå från vitt till svart. Från lycka och uppskattning till sorg och förnedring. Jag blir så förvånad att livet ska komma och göra sig påmint när man minst anar det. För intill den där stunden då du förstår att allt är skört och ska vårdas med största varsamhet, så förstår man inte vad man har. Man tror att man har problem, med familj, vänner, jobb, sig själv, sitt utseende, sin inkomst, sin framförhållning och jag vet ärligt talat inte allt vad det kan vara. Men till den stunden då livet gör sig påmint genom att spela en ett spratt, så är man fortfarande i sin lilla bubbla av omedvetande och tron på att vi är herrar på jorden. Men man ska nog försöka att i så stor mån som möjligt ha båda fötter på jorden, att inte sätta sig själv på så höga hästar i tron om att man är övermäktig och vet bäst. Ibland passar lite ödmjukhet och empati.

Fortsättning

Jag har kommit på, helt själv, att jag måste göra något åt mitt språk. Mitt ordförråd byggs på i ganska snabb hast, medan mitt sinne för stavning börjar avdankas allt mer. När jag var liten var jag gryyym på att stava, jag hade rätt på alla glosförhör, och sällan, ytterst sällan stavfel i mina skrivuppgifter. Så nu börjar jag ju undra vad som häntoch vad jag ska göra åt problemet? För något måste ju göras...

Söndag!!

Idag är det söndag och härligt fint vår väder! Jag och mamma ska ta en promenad efter lunchen och sen ska jag försöka jobba lite!. I fredags var jag och Maria hemma hos pappa och lagade fransk middag med pizza (!), crème brulée, pain au chocolat och rödvin! SÅ himla gott. Sen så gick vi också igenom X antal bilder från tiden i Paris och mindes tillbaka till underbara dagar och middagar i vår älskade stad. Även om vi kom på att det kanske var mest jag som saknade staden så fick vi oss iallafall många fina skratt när vi kollade på korten. Underbart är ett ord att sammanfatta kvällen på.

P ålördagen åkte jag in till stan i all hast för att gå på "Världens fest" på Värmlands museum. Där fanns folk från alla världens hörn kändes det som, och jag började min dag där emd att spana inett numer av orientalisk dans. I publiken så möttes jag av min gamla farbrors förvirrade ögon, och kände igen hästsvansen som om den kunde varit min fars, och då förstod jag ju vem det var. Oscar hade kommit dit med sin nya fru, för att som alla andra ta del av lite kulturell mångfald och få prova på något annat än folkdans och köttbullar blandat med förvirring av det svenska språket.

Imorgon ska jag jobba igen och så ska jag träffa Maria som glömt lite grejer i lägenheten i fredags. Sen ska jag försöka hinna till körskolan och SATS för att skriva in mig på båda ställen. Det är verklgien dags och tid för körkortet nu, likaså för gymmet...

Nu ska jag plocka upp lite i mitt rum och bädda sängen!!

Lev gott!!

Jobb

Jag har fått ett nytt spännande jobb och uppdrag. Jag ska jobba med att coacha ungdomar! Det känns grymt bra, att få göra något jag kan och gillar, något som är utveckland och målinriktat med mycket kontaktskapande.

Snart vill jag åka till London och Frankrike, jag funderar på att göra en lite tågluff till sommaren, får fundera ut hur det ska gå till, men roligt vore det iallafall!

Ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut från

Vad finns det att göra nu?
Paris var över för snart fyra veckor sen och nu ska jag alltså börja jobba på hemmplan igen. Usch. jag såg fram emot det ett tag och det gör jag ju lite fortfarande, men det finns ändå en skrikande längtan inom mig att snart ge mig iväg och ut igen. Till något annat ställe att uppleva frihet och värme från folk som man inte känner, från folk i länder med en annan syn på medmänniskor och att upptäcka ett nytt land.

Nu längtar jag kanske inte bort till en storstad som jag gjorde förut, utan nu vill jag mer ut på landet och andas frisk landsluft.

Men men, av den tiden jag har här i Värmland och Sverige ska jag försöka göra något så bra av som möjligt.

För att minnas tiden i Paris lite och tillåta sig själv att bli en aning nostalgisk och för all del; minnas underbara vänner. Jag och Alice på Pompidou.