Empati

Ibland förundras jag över människors förmåga (eller oförmåga) att känna empati till medmänniskor hur snabbt allt kan vända, hur något kan gå från vitt till svart. Från lycka och uppskattning till sorg och förnedring. Jag blir så förvånad att livet ska komma och göra sig påmint när man minst anar det. För intill den där stunden då du förstår att allt är skört och ska vårdas med största varsamhet, så förstår man inte vad man har. Man tror att man har problem, med familj, vänner, jobb, sig själv, sitt utseende, sin inkomst, sin framförhållning och jag vet ärligt talat inte allt vad det kan vara. Men till den stunden då livet gör sig påmint genom att spela en ett spratt, så är man fortfarande i sin lilla bubbla av omedvetande och tron på att vi är herrar på jorden. Men man ska nog försöka att i så stor mån som möjligt ha båda fötter på jorden, att inte sätta sig själv på så höga hästar i tron om att man är övermäktig och vet bäst. Ibland passar lite ödmjukhet och empati.