2a hand

Så har jag då flyttat, till en stor rymig fyra i andra hand, närmare min pappas. Han bor ju inte här för tillfället så då passar jag på att utnyttja läget och bo stort och billigt 20 minuters promeand från mitt jobb. Det är faktiskt ganska fint.

Igår hade Linn, Josefin, Anna och jag Valborgs-middag här, de hade fixat lax, potatis och göttig röra till varmrätt och jag kladdkaka och glass till dessert. Det var läckert det och den fina middagen påminde mig om hur värt det är med en riktig god middag i goda vänners sällskap. Vidare bar det av till Glada Ankan, som sig bör när man är 19 i Karlstad, vill inte bli nekad/nobbad på K, och försöker dissa Arena så gott som det går. Då passar Ankan fint. Vanligtvis så brukar man alltid springa på x antal kändisar på Ankan, igår så dök Emma, Maia, Jana, Therese, upp med respektive och vänner. Det var skojsiggt, för det mesta är det bra folk på ankan, men igår hade det tyvärr hänt någonting och ett och annat rötägg kunde skymtas, men men, man kan ju inte få allt?

Idag har jag flyttat det sista från min mammas hus och nu ska jag fortsätta med mitt uppackande...

ciao

Fel.

Ibland så känns det som att allt bara går fel, och man kan ha så fruktansvärt dåliga dagar att man bara vill släppa kontrollen, lämna allt vind för våg och flyga bort. Någonstans långt bort dit inte problemen når en. För vissa dagar så kommer man jättebra överens med folk, jobbet går bra, man gör fina saker som att åka iväg till Gbg, England, landet eller någon annan stans - det flyter på hemma med familj och man känner hur man verkligen uppskattar och älskar sina vänner. Vid sådana tillfällen så kan jag känna att livet jag lever sannerligen är lite som "la dolce vita" och man guppar på små rosa moln och bara går omkring och ler. Men så förändras det för att sedan gå över till hopplöshet, tomhet, och tristess. Varför denna balansgång? Varför inte bara ta motgångarna med en klackspark, vända blicken och fortsätta framåt? Man gräver istället ner sig i sin hopplösa situation och ältar allt, om och om, och om igen... 

Jag fattar inte. 

"Sluta upp med det genast!" hade nog allas vår Pippi sagt.

Att flytta eller inte flytta?!

Ja, så har man kommit till den stunden i sitt liv då det är dags att bryta sig loss från mammas trygga famn, sitt barndomshem (nästan), samhället(att kalla Forshaga stad vore en överdrift) man vuxit upp i och splittras med sin familj. Ujujuj. Den här dagen. Denna dagen. 

Så då kommer man till frågan - vart ska jag flytta?! Till pappas stora, tomma, och smått ekande lägenhet, eller ska jag skaffa mig ett eget lite skyffe någonstans på Herrhagen? Ja, det är frågan. Och ska jag bo själv, vem kommer finnas där när jag kommer hem och behöver stöd och någon att prata med? Är det så här det ska va, att flytta hemifrån på riktigt ( ja, för jag flyttade ju hemifrån en gång tidigare till Paris men kom ju tillbaka sen)... Vad jag än väljer kommer det nog bli bra, men jag är faktiskt lite smått orolig över detta. Just nu iallafall. 

....

Planer

Alltså jag har tänkt på det här med planer. Hur gör man för att få ihop enbra plan ett halvår i förväg? Jag som knappt kan planera för min egen del (fritid) mer änen vecka i förväg. Hur gör ni? Kan ni inte berätta för mig. Jag vill veta. 

I would do it

You know baby I love you love you a little bit. 

Haha. 

Så har jag varit på UKD för tredje gången. Ojojoj, känner verkligen hur fort tiden har gått och hur jag börjar bli gammal när jag inte hänger kvar och chillar med de andra och istället GÅR OCH LÄGGER mig halv tolv, medan de andra (de yngre) är uppe till halv sex på morgonen.. Min tid som dygnande och runtspringande tonåring är över?! Jag vet inte jag. Det kändes iallafall. Sen har jag inte bestämt mig om det är bra eller inte. 

Godingar till kompisar har jag iaf, som länkar mig och skickar uppmuntrande sms, säger uppuntrande saker och är allmänt söta bara. Hela jag fylls av kärlek när jag tänker på hur fina de kan va. 

Nu ska jag se på cold facts och äta müseli! 

Puss!

Le bureau

This is me when thinking really hard about what to do.. Lovely. The third pic is my view, sometimes it relly feels like being trapped inside an aquarium. But its nice thought, people knocking on my window wanting to come in and say hello. I love my job. (It's not as dark as it looks, and its a wall outside the other window, for art).

Anyone

Sådärja.Nu var fredagskvällen fulländad med två glas rödvin, ost och fransk film dans mon lit. Imorgon blir det förhoppningsvis lite mer röj (värmländska för typ RAJ-RAJ). Är det förresten någon som har någon bra film att rekommendera!? Gärna något kärleks-dravel eller liknande- jag är icke svag för svagheter. Skämt. 

Haha, ibland blir jag så glad över mitt jobb. När jag springer på någon elev på stan eller ser någon på bussen eller ute i cafeterian som börjar prata hej-vilt så fort de får syn på en om ditten och datten, om något de åstadkommit eller något de vill anförtro mig med, ja då gillar jag verkligen mitt jobb. Och tänk, så många underbara, fantastiska och helt makalösa människor det finns där ute som jag gått miste om bara för att jag inte "orkat" lära känna fler personer än de man redan har i sin umgängeskrets . Det är inte klokt. Skärpning, ögonaböj!

Vad vill du? Men kom då. Jag är ju här och väntar på dig.

Markus Krunegård - vilken stjärna. Ända sedan jag träffade honom på partybackstage och Riksteatern huset i somras ahar jag tänkt att ja" den där Markus och det där bandet Laakso, de är ju rätt grymma alltså". Haha. Han var väldigt charmig.

Nu har jag ätit frukost, ska snart åka till jobbet. Imorgon blir det Hovfjället och så ska jag träffa underbaraste Ingrid!
Shit. Sen borde jag städa mitt rum. Men det glömmer vi tills imorgon eftermiddag när jag är trött och lsiten efter en dag i backen ok?

Tous les garcons et les filles

Hellu - det har jag märkt att många här på UNO - UNOrävar - säger.

Well. Idag är det onsdag och jag ska hämta min lille krabat till lillebror på dagis. Sist jag var där var när jag precis kommit hem från France och skulle se på barnens Lucia tåg. Och vilka pärlor de var. Någon började gråta efter mamma. Någon vinkade och sa "Hej pappa", någon hängde inte med i texten på "Natten går tunga fjät" (okej, det va rinte många som hängde med) och någon sjöng för full hals.Barn är väl för underbara?

Nu - Back to work!

Tu es le tortuer et moi la sieste

Hallå!

På allmän begäran så kommer här ett inlägg.

Jag har magsjuk. Eller åtminstone så tror jag det. Magen bullrar och har sig och jag fick as -ont idag när jag var på väg till Studiefrämjandet.

Åh ja, jag var på Studiefrämjandet idag. Hade bestämt lunch med Kristina men bestämde mig för att bespara henne åsynen av min pinsamt torftiga matlåda och åt upp den ensam på mitt kontor innan. Jag köpte istället ett par wienerbröd och tog med mig. När jag kom dit så kom jag ihåg hur trevligt det var att jobba där, hur mysiga lokaler och trevligt folk som jobbade där! åh jag saknar det! Vi pratade bl.a. sommarjobb och lite annat och det var ju en held del saker osm lät intressanta må jg säga! Men tills dess att allt blir klart så - My lips are seled(eller hur det nu stavas)

Nu ska jag krypa ner i min underbara säng och sova lite medan jag drömmer om framtiden, ljuva Paris - minnen och vackra pojkar. Godnatt.

(och en extra hälsning till dig Maria;)