She said, I don't want a model I don't want a movie star You don't have to win the lotto I want you to win my heart, she said I just want someone true

Denna låt hördes i slutet av sista avsnittet av Girls. Har inte slutat lyssnat på den. Så myyyysig.  Vet för övrigt inte vad jag ska tycka om den serien längre, det finns ju liksom inga intriger? Och stör mig något så fruktansvärt på Hanna, blir hon bara värre och värre eller är det bara jag som stör mig mer och mer? I allfall så den skildrar ju problem som folk i vår ålder kan ha väldigt bra och realistiskt. Det kanske är det som är meningen ?  Att man liksom tror att man når "the peak of the episode" och sen helt plötsligt blir det bäcksvart och man sitter där och tänker, jaha slutar det nu? Men det var ju precis NU som det började bli ROLIGT! 

WEEK END

 Love the long week-ends in Paris after a long and hard week of work! This was my Saturday evening. Met up with Frida and went to Rue de Picardie

Birthday-boys!

Frida and Héloise.

Later on in the evening, after a lot of couscous and merguez and Morgon-wine ballons had fallen and people danced.

Cake and wishes!

I was happy as never before. 

Frida too. 

Then we met up with Filip and went to this super-big party close to my place. I love when you go out close to your own home, you can just walk home. This is my friend Jeanne. 

Last Sunday

So last Sunday was our friend Claire's time to celebrate her 24th birthday! Let's take a look at a Parisian brunch that begins at 2pm to end 7 hours later with a broken tooth and a lifetime of dancing still aching in your feet!

Sweet Parisian Valentine

"I do not resemble your other lovers, 

should another give you a cloud

I give you rain.

Should he give you a lantern, I

will give you the moon.

Should he give you a branch,

I will give you the trees.

And if another gives you a ship,

I shall give you the journey. "

(Nizar Qabbani)

Ok så det här är för alla er som inte har någon St Valentin, för alla er som varit på alla de här hopplösa dejterna som inte leder någon vart och som bara gör er besvikna i slutändan. Och för alla oss som tror att Paris bjuder på romantik, manlig hövlighet  och gränslös lycka, men som någonstans fattat att det är lite mer komplicerat att hitta än att bara befinna sig i världens vackraste huvudstad.

Random berättelse om random dejt av random svensk-parisiska. 

 Jag hade lunchrast från mitt jobb som vendeuse på en mycket hipp och dyr (?!) koncept-store i det chica området Etienne Marcel i 2a arrondissemanget i Paris. Där satt jag och åt min baguette och intet ont anade jag att snart skulle en kriminalare i laxrosa skjorta gå upp till mig och fråga ut mig på en dejt. Ny som jag var i detta land och denna stad (10 månader gör inte l'affaire) så sa jag ja till en dejt och efter en trevlig kväll med vin på ute-terass så skulle vi efter ett par dagar ha vår andra dejt. Han plockade upp mig efter mitt jobb i sin civila polisbil med ett par kompisar. En efter en droppade de av och han föreslog till slut att vi skulle laga middag ihop, han satte upp det blinkande rödljuset på taket, körde in i taxifilen och iväg bar det. Naiv som man var när man var 20 och inte fattade kulturella koder osv så sa jag ja (ni behöver inte oroa er, jag styrde upp detta), vi kom till ett stort köpcentra strax utanför 12e arrondissmentet i Paris, Carrefour, vi gick runt där som ett sött, men ändock lite obekvämt par när vi plötsligt hamnade i charkuteridisken...
I mitt huvud så handlade vi ingredienser till kvällens middag när han plötsligt frågade mig om jag gillade korv, jag svarade att såklart jag gillar korv! Kokt korv med bröd, med mos, ketchup, senap och grillad lök, klart som korvspad man gillar korv liksom! Han fortsatte så sitt lilla spel med lilla mig som var betydligt yngre och sa (flämtade) "jasså du gillar korv"... Varpå han tog upp den största saussicon sec man kunde hitta inom en mils radie (believe me, franska stormarknader skojar inte när det kommer till ost och charkuterier) och tog ett stadigt grepp om min ena skinka och sa "aha, du gillar stora korvar va?" . Storliten som jag var så backade jag ett steg bakåt och tänkte vi kan lösa den här situationen och sa lugnt men lite bestört" mais qu'est-ce que tu fais?" och han svarade halvt urskuldande att han bara frågade vilken sorts korv jag gillade... Vi gick vidare till kassan och betalade de ynka varor han plockat på sig (gjorde verkligen mödan värt att åka så långt för att inhandla endast 10 varor).. Jag var märkbart förlorad in i min han-är-nog-inte-den-rätta-vad-ska-jag-göra värld. Vi betalade vårt och gick tillbaka till garaget där bilen stod. Stämningen var påtagande stel där vi satt i bilen och jag visste inte vad jag skulle göra. När bilen startat och vi var på motorvägen på väg tillbaka in i Paris frågade jag vad han höll på med och han svarade att han bara skojade , att jag borde vara mer rolig, lättsam och sist men inte minst öppen. Jag protesterade och "men vafan, ska du behandla mig som ett jävla luder bara för jag inte ville svara på din idiotiska fråga?". Han blev väldigt sur och släppte av mig inte långt ifrån metro-stationen Bastille. Och det var det sista jag någonsin sett eller hört från den här mannen.



Er tur. Vad är era värsta dejt-minneni Paris eller utomlands?  Vill gärna höra.


Och sista citatet av Marguerite de Valois:

It is the same in love as in war; a fortress that parleys is half taken.

Så från er till mig, ha en riktigt fin 14e februari. En dag som alla andra dagar. 

Så från er till mig, ha en riktigt fin 14e februari. En dag som alla andra dagar.