You laugh until you cry you cry until you laugh and everyone must breathe until their dying breath

  Efter x antal år återser man en gammal vän från Holland och allt känns som om det vore igår. Även om man vet att så är det inte. Jag kom i alla fall ut och fick lite socialt umgänge för första gången på 6 dagar, och det kan man kalla en triumf. 

  *I saw an old friend from Holland that I haven't seen in years! The first social interaction I've had with a friend in 6 days. Thank lord for that. I hope to see you soon again, come back to Paris soon Michael and we'll go visit the Louvre again if you want to! ;)

I wish I was a comet to crash on your field

 

Jag vill ha sommar, picknick med pizza och vin vid kanalen, dagar i Buttes Chaumont, långa evighetsnätter, frukost ute i solen, dagar på Montreuil-marknaden, utflykter till havet o.s.v. Men istället ligger jag här, nu femte dagen på raken, och är fortfarande sjuk och dagdrömmer om bättre årstider.

French films d'amour 1

Min vän Emelie efterlyste lite franska lovefilms som lite inspiration inför hennes besök här hos mig om två månader! Eller romantiska sa hon kanske, men peu importe, här kommer den första; en av mina favoriter som jag såg för första gången för 3 år sen då jag satt hemma i Karlstad och drömde mig tillbaka till Paris.

L'étranger

Surfthechannel har tydligen låtit ta bort majoriteten av sina avsnitt av SATC, Friends och Gossip Girl (väntar på nya avsnitt av Grey's Anatomy och Brothers and Sisters, jag vet jag är en mjukis) och jag har sett alla filmer jag har hemma minst tio gånger var och alla bloggar jag läser har jag hunnit uppdatera minst 5 gånger idag mellan mina mat- och sovtider. Jag kollade faktiskt på L'Auberge Espagnole, den filmen kan man inte riktigt få nog av. Och det är så kul hur mycket man känner igen sig i deras kollektiv, vilka samtalsämnen de har, vilka kulturkrockar som uppstår, vad som för de samman och vad som till slut skiljer dem åt. Men det jag ville säga var i alla fall att i brist på visuell underhållning återstår bara den gamla hederliga lektyren och jag bestämde att jag skulle ta tag i Albert Camus - Främlingen igen. Jag började läsa den någon gång förra året, men så glömde jag den i Sverige och tappade bort mig lite... Men nu så!

Solbrända ben, fräknar, picknick vid floden och la chaleur

Jag mår inte alls bättre. Och det börjar bli riktigt jobbigt, det är minst 25 grader i mitt rum men jag fryser fortfarande. Och orkar typ inte gå upp ur sängen. Snälla någon gör så att jag blir frisk snart, jag pallar inte mer! J'en ai marre! (detta är förresten bilder från när jag och min ryska kompis Katya satt vid floden i somras och catchade upp. Då hade vi nog inte setts på över ett år. )

Attrapper un rhume / Bli förkyld

Jag är sjuk. Och jag hatar att vara sjuk. Speciellt nu, det kommer så olägligt att jag bara vill bita mig i armen och hoppas att det är en dålig dröm och att jag kommer vakna upp imorgon och att jag kommer vara frisk som en nötkärna och full med liv och energi. Håll tummarna för mig. S'il vous plait. Sen hoppas jag lite att våren kommer snart också, så man slipper frysa (jo, det gör man här också kan jag lova) och dra på sig onödiga sjukdomar. A demain

Livet här i Frankrike är allt bra fint mest hela tiden, men ibland saknar man lite folk hemma ändå. Som sin mamma till exempel. Tur är ju då att skype finns.

my baby just cares for me,

 

Så är det söndag igen och denna helg gick lika fort som alla andra men det var i alla fall en fin sådan. Den började med drink med killen jag aldrig lyckas träffa i fredags, sen en fem-minuters visit på en lite skum fest i 18e och kvällen fortsatte sedan i ett loft i Marais med fransoser. och konversationer om olika filmskolor. Lördag fika med Louise, som jag inte sett sen innan jul, på Le café de la Cigale, och  sen en tur till vintage-butiken jag jobbade i för att en timme senare i princip få en jättefin ulljacka av min gamla chef. Sen vin och musiklyssnande med Chloé för att sedan möta upp med några andra på L'International. Idag bara vila vila vila. Och det har varit så himla skönt. Nu sitter jag och skriver på ett personligt brev och sen tänkte jag försöka läsa lite. Idag har det bara varit grått grått och grått i Paris. Pas bien.

When you least expect it/När man minst anar det

När man minst anar det säger läraren på scenskolan att man borde spela Gabriel i scenen där Jesus korsfästs. Lite på grund av att ton accent skulle passa bra in där och för att man borde dra fördel av det som är ens problem, men också för att "ta blondeur" passar bättre in i denna roll än hos La femme. 

När man minst anar det så tänker man kanske lite för mycket innan och låter sina fördomar och farhågor styra och mister en förmodligen jättefin chans, och får än en gång tänka: det står dig tusen åter...

När man minst anar det så kommer människor in i ens liv igen, människor som man trodde man tappat efter vägen men som man nu åter hittat... 

När man minst anar det är klockan 00.01 och man inser att det är alldeles för sent för att sitta i sitt Pariskök och fundera över saker som förvånat en den senaste tiden och borde istället gå och lägga sig för att man börjar jobba om exakt tio och en halv timma och för att man har en hel hög med saker som man borde göra innan.

Godnatt

Francis

Hej kära, det har varit lite tyst här ett tag. J'en suis desolée. De senaste veckorna har varit så himla hektiska. Jag har nytt jobb, jag har börjat skolan och jag har en ny tillfällig coloc. Jag ska snart flytta och det är minst sagt många förändringar i mitt liv just nu. Men jag gillar't som man säger där jag kommer ifrån och tur är väl det för annars hade det nog inte gått. Vi hörs snart igen, promis.