Postcard from an SDF in Paris

Well well, long time no see. I`ve moved around a lot since I arrived and am now installed next to La Tour Eiffel on the 9th floor with an amazing view! But I am still, homeless or SDF as they say here in France. And now j'ai trop du sommeil, alors je vais me coucher.... Bonne nuit!

Adieu le froid

Paris tomorrow. I have about 50 kilos (I can't count to how many pounds, but think two suitcases filled with as much you can and one handluggage and you have my luggage) of luggage. Luckily I have Caroline who's coming to the airport tomorrow to pick me up. Wish me luck!  And yes, I might need a place to sleep, a matress, a couch, from monday til not so long I hope, please let me know, I'll be desperate. Everything is appreciated. Hope this move will be the last one for a while, I'm so tired of it. 

Åh just det, förlåt för de mail och meddelanden jag inte har svarat på, har inte hunnit. Men gör det så fort jag får tid igen.

Bon, adieu et à bientôt

Va bene

Tänk om jag i sommar kunde åka till det här stället i Bella Italia... 
...och hälsa på den här snyggingen och bara ligga på stranden hela dagarna och bara dricka vin (kanske inte bara) hela nätterna, då vore jag en lycklig en.

*If I could go to Vasto in Italy this summer and visit my friend Emma, I'd be more than happy!

Just black baby

I think the thing I miss most about Paris, right after my lovley friends of course, is the black coffee they serve eveyrwhere, café allongé is my very favorite. But oh, in 2 days I'll be there drinking it again. (And oh yes, I hope you like my pot-purri of photos I could in one way or another associate with my headline.)

Cheesy

This is Gregoire, and I have to admit that I completely love his music! I know, you french people who are reading my blog, will probably think I'm a bit weird. But I can't help it, I have had a crush on his songs since I bought his album this summer.  I used to dance around in our appartment listening to his music and singing along- Louise got so tired of Gregoire that every time I said I'm gonna put on some music she was like "Nooooooot Gregoire Isabel!!! PLEAAASE", very nicely put of course, she is british.

Separationsångest!

Ett ord som passar mitt mentala tillstånd alldeles utmärkt!  

Le retour

Lite kontrast att komma tillbaka till Paris efter ett par månader i lugnet och kylan.

Så då åker jag ill Paris på onsdag! Blandade känslor, jag känner mig så rotad där jag är just nu att jag inte riktigt vill åka härifrån. Dagarna är så sköna här; sena morgnar, långa frukostar, promenader i solskenet, bokläsning i soffan ackompanjerad av en viss dansk gårdshund, långa fikastunder med mamma, "Vänner" och en kopp te på kvällen. Men samtidigt så vet jag att det hade börjat krypa i fingrarna på mig om jag hade stannat här ett tag till. Och som vi alla vet, underbart är kort och så måste man ju faktiskt tjäna lite pengar också, som Williams farfar förnuftigt konstaterade idag. Nu måste jag börja skriva CV:n, heja den självvalda arbetslösheten!

Camilla in da house (Stockholm)

Camilla på vår sommarfest i lägenheten på Bichat i somras. Hon föll för locket till chokladasken som var ämnad till vår hyresvärd och informerade stolt festens fransmän om Sveriges monarki.

Min kompis Camilla och hennes fransos ska flytta till Stockholm tillsammans i vår, och de har fått en lägenhet i (hör och häpna) GAMLA STAN! Bara sådär, tjoff, så har de en rymlig tvåa mitt i innerstan. Vissa har det lyxigt va? Hoppas turen är lika välsignande när det kommer till jobb, man vet ju inte nu för tiden, men det brukar ordna sig. Jag vet inte riktigt hur många ni är som läser, men om det finns några Stockholmare där ute, så säg till om ni har jobb till en driftig norsk tjej som pratar flytande svenska, och en utbildad fransk konstvetare. Je croise mes doigts pour vous!

* My norwegian friend Camilla and her french boyfriend are moving to Stockholm together next month and they just got an appartment in the middle of the town, Gamla Stan! I'm jealous, but of course, very happy for them...

De petites obsessions

I've become obsessed by this film, the songs and the actors... Trés beau.

La doleur

At Gare du Nord in november last year (oh my, it's already january!)

Nu har jag gått och fått ont i ryggen igen, jag känner mig som en invalid, och jag har nu kanske lärt mig en gång för alla att detta nomad-liv inte är något för mig och gett min mamma rätt i denna fråga. Allt detta bärande på 20-kilos väskor hit och dit, Frankrike, Sverige, Norge, Paris, Stockholm, Karlstad, Oslo. Flyg, buss, tåg, metro. Ja, det hjälper ju inte. Fast ändå. Jag älskar mitt vagabond liv och skulle egentligen inte vilja ha det ogjort. Jag hatar att vara bunden, att känna att this is it och nöja mig. Men jag kanske bara måste stadga mig ett tag nu? 

*My back hurts so much since I went out for a walk yesterday, I don't think it's because of the fact that I took a walk, but more for the fact that I've been carrying around my heavy luggage all over the place lately and the cold yesterday really made me realize that it has got to come to an end! At least for little while. 

Confused, me? No!

Sometimes one is not quite in the game, so to speak.  So here is what I forgot to add a a couple of weeks ago, Carolines blog address: Debelleschoses

Found!

 

Les Amants réguliers

A propos french films, I found Sagan, the movie, when I was in Paris two weeks ago, no one could be happier than me, so now I've watched it and I enjoyed every second of it. I'm going to bring it with me every where I go. I also found Les Amants Réguliers by Philippe Garrel, the father  of the oh so handsome actor Louis... I haven't had the time to watch it yet, but I'm really looking forward to it, I've heard it's fantastic! Now I'm gonna make us some eggnod! Yumm!

Je sais je suis trop naïve